Kära blogg,
Jag tror ibland att jag dog. Den natten. Men ibland känner jag mig mer levande än vad jag någonsin gjort. Har hatet gjort mig starkare? Har besvikelsen gjort mig bättre? Kanske kommer jag klara vad som helst nu framöver. Kanske är jag starkare, än vad jag någonsin kommer bli. Vem avgör det? Jag själv? Min omgivning? Allt som har hänt det senaste halvåret och även innan, har fått mig att inse att livet är för kort. Det finns för lite tid – så gör något och det är snabbt. För annars kommer du förmodligen ångra dig kopiöst mycket! Jag kan inte riktigt hantera mina dalar, men kanske kommer det en tid då jag kan hantera dom också? Jag tror jag måste finna en bra balans för att kunna fixa dom stunderna också.
Men nej, du tog inte mitt hjärta. För vad som händer med mitt hjärta är mitt egna beslut! Och jag har det här, in under huden, under bröstet. Visserligen har jag en tagg där, som sitter ganska hårt. But, you will never break my heart! Try, and I will break you!
